fridadahlgrens

Har vart hemma i ume i helgen. Alltid lika mysigt att åka hem och träffa familjen och DB så klart. Men sen är det alltid lika vemodigt att lämna, får nästan alltid en klump i bröstet och vill inte åka. Men åka måste jag. De är då man funderar på vad man har gett sig in i. Varför ett jobb så långt bort? Men samtidigt så vet jag svaret på den frågan också. Mitt jobb här kommer på sikt ge mig bättre möjligheter att faktiskt få ett jobb i Umeå eller närliggande.

Jag vill som sagt inte åka, för de innebär att det är måndag imorn å jag drabbas av måndagsångest. Vill inte, klarar inte detta. Men när man väl är där så går de bra de är bara de där att ta sig dit och överleva måndag sen rullar de på av bara farten.

Visst det är jobbigt att vara särbos och inte ha en aning om vad framtiden tänker lägga för våra fötter. Men verkligheten är inte perfekt så att få kämpa lite granna för att ens tillvaro skall gå ihop är nog inte alla gånger så dumt. Som man brukar säga det som inte dödar de härdar. så det är bara att ta död på måndagsångesten så kör vi. Ny vecka nya möjligheter.

Nu ska jag njuta av de sista timmarna av min helt lediga söndag!